Julia

Min kära blomma i fönstret överlevde sommaren(!) och jag vårdar den nu ömt för att den ska klamra sig fast vid livet i höst med.

Jaha. Jaha, jaha jaha. Idag är det onsdag. Klockan 16.00 går bussen till Linköping.. Det är Kalasmottagingen som är veckans stora händelse.. Eller nja, Jakob och ett gäng till skulle nog påstå att fotbollen på lördag slår det. Jag tror nog faktiskt att jag håller med dem, trots mitt svaga intresse för bollsport. För övrigt blir det härligt att åka till Sthlm på fredag och träffa familjerna, det blir en myskväll hos min käre vän med allihop.

Annars flyter livet på som vanligt. Projekten i skolan har satt igång och jag går lydigt på föreläsningar, gruppöten och lektioner. Hösten börjar närma sig.. Man kan känna kylan nypa lite i tårna genom sommarens ballerinaskor. Men jag ger nog inte upp dem förän löven börjar gulna, till min mammas förfäran. Men man ska ju svettas in sommaren och frysa in vintern. Idag skulle det visserligen kunnat vara sommar, himlen är klarblå, löven gröna och marken torr. Men kläderna på  människorna som går förbi nere på gatan avslöjar en viss kyla i luften. Jag tycker om den tidiga hösten.. Den där känslan som infinner sig när man för första gången tar på sin basker och halstuk, rotar fram tjocka strumpbyxor i garderobens innersta hörn eller när man till sin stora förvåning (händer varje år) märker att alla träd skiftar i gult/rött.. Mmm..

Nähä, dags för lunch.
Bless
Julia