Julia

Hej och hallå alla mina trogna läsare.. Nu är det dags för mig att försöka sätt ord på mina tankar igen.
Ikväll skriver jag från de snötäckta smålandska skogarna. Allting är så vackert och tyst när det är snö på marken! Desutom ser man var man sätter fötterna (i städer har man gatubelysning men här ute finns det folk som roar sig med att släcka gatulyktorna) när man är ute och traskar mitt i natten. Härligt.
Kvällen har jag spederat med mina syskon, svägerskor, brorsbarn och föräldrar. Vi tittade på fyra bröllop och en begravning. Jag ska erkänna att jag är en av de få som aldrig tidigare har sett den. Men nu har jag lämnat den tappra skaran och blivit en i den stora massan. Hur känns nu detta kanske ni undrar? Det kan ni ju fundera på, för jag tänker inte gå in på några detaljer om det. Nu sitter jag här klockan snart två på natten och skriver lite. Men jag är inte den ende som är uppe här i huset, min helt galne brorson, som är fyra, sitter och tittar på "Mästerdetektiven Basil Mus".
För övrigt känns det bra att vara hemma igen. Inte för att jag inte trivs i Norrköping, det är en mysig liten stad, men det är ändå skönt att komma hem till familjen. Planer för morgondagen är att jag och de andra brudarna ska pallra oss iväg till Jönköping och ha någon slags smyckesverkstad - mycket spännande. Senare fortsätter jag kvällen med en fyrtioårsfest (Jakobs chef fyller år). Det blir nog trevligt tror jag.
Dags att krypa i säng!
Bless!
/Julia

Och här har vi anledningen.. !

Livet är härligt ändå.. ! Tjoho!