Julia

Nu har jag äntligen kommit tillbaka efter några veckors praktik. Har spenderat helgen i Norrköping och försökt komma tillrätta här. Känner mig inte riktigt hemma än. Men jag antar att det kommer så småningom.

Idag har två av mina syskonbarn varit och hälsat på (och deras föräldrar såklart). De är verkligen fantastiska. På tal om fantastiska syskonbarn så har jag nyss fått ett till. Melvin (a k a lille säl) har spridit glädje här på jorden i några veckor nu, han är så söt att jag vill kidnappa honom, men det har inte gått eftersom han är under stenhård bevakning 24/7. Attans. Men söt som få är han i alla fall. Och här får ni bildbevis.




Så himla gullig.

Annars händer lite allt möjligt i mitt liv just nu. Ska se LHC-HV på o'learys imon.. Spännande.  Och nej. Jag har såklart inte börjat heja på LHC, trots att jag bor i Östergötland..

Sitter för övrigt och lyssnar på mysmusik ikväll, för tillfället är det Kristofer Åströms ljuva stämma som sakta uppfyller mitt inre. Han sjunger mest om kärlek och smärtan av att få hjärtat krossat. Tänk att man kan göra något så vackert av något som gör så ont. Skickligt.

På tal om brustna hjärtan så lyssnade jag på P3 härom dagen. De diskuterade hur det egentligen låter när hjärtat brister. En sa att det säkert lät som en gris som skrek av smärta, en annan menade att hennes hjärta antagligen skulle låta mer som en ledsen hundvalp. Själv skulle jag vilja tro att mitt hjärta låter mer som ett avgrundsskri. Ni vet, som en man som har förlorat allt han har kärt och har gått igenom alla tänkbara känslor: ilska, sorg och allt däremellan. Han har  kastat saker omkring sig, slutat äta och stängt in sig i ett rum i flera dagar. När han till slut kommer ut så finns det inget kvar. Bara smärtan. Det enda han kan göra är att falla ner på knä och skrika allt vad lungorna orkar. Så skulle det nog låta. Eller så skulle det vara som en ensam människas sista andetag, då när inte ens hoppet finns kvar och det enda hon kan göra är att sakta somna in. Kanske skulle det låta så. Något dramatiskt och vackert i alla fall.

Dags att byta musik tror jag.

Sov gott världen.

Julia

Nu närmar sig våren. Den vackra, ljusa, varma våren. Av med vinterjackor och mössor, på med leendet och var beredd att möta solen efter en lång tid i ständigt mörker. Visst kittlar det lite i mungiporna när man tänker på att snart kan man få känna gräset mellan tårna och springa runt hela kvällarna, endast iklädd en t-shirt..? För mig räcker det inte med ett leende, det känns som om jag har tusentals färgglada fjärilar i magen bara av blotta tanken på att få vakna på morgonen, höra fåglarna kvittra och titta upp på den klarblå himmeln. Jag vill göra som allas vår Ronja Rövardotter, ta i ända från tårna och brista ut i ett befriande vårskrik. Jag vet inte hur jag annars ska kunna få bot på alla vårkänslor som virvlar inom mig.

Så om du går omkring på stadens gator och plötsligt hör ett ljudligt och hjärtligt glädjerop, då är det nog mig du hör. Eller någon annan som blivit drabbad av den härliga vårsjukan.

/Julia

Idag har Pauline och jag varit på denna jords allra sötaste bio, Enchanted. Helt underbar, fylld utav den sanna kärleken och "happily ever after"-stämning. Det är inget fel att tro gott om människor, att brista ut i sång och dans och låta glädjen lysa ur ögonen eller att bry sig om andra. Kalla mig barnslig om du vill men jag älskar Disney-filmer.

Nu sitter jag här framför datorn, 14e december 2007, med julmusiken på högsta volym och väntar på att min bror ska komma och plocka upp mig. Äntligen är det dags att dra söderut för vintern för att fira årets bästa högtid... Julen! Och julen firas, som alla vet, bäst bland tomtar, troll och andra sagoväsen som gömmer sig i detta stora, mystiska och ovanligt vackra skogsområde någon valt att kalla Småland. Jag ser med stor förväntan fram emot en glittrande och glimmande månad tillsammans med familj, släkt och vänner. Jag fram emot att komma hem och  göra allt juligt man bara kan. Ni vet, stoppa nejlikor i apelsiner, julhandla, slå in julklappar, dansa till "det är inte snön som faller" med Henrik, titta på alla typiska julfilmer (disney såklart), hugga en gran och klä granen i den vackraste skrud man kan tänka sig och allt annat som hör julen till. Det börjar redan ikväll med den underbara traditionen att göra julgodis. Mest knäck, såklart, men även tre eller fyra mozartkulor. Nu är det bara snön som fattas, sedan är julkänslan komplett.

Till er alla från mig: En riktigt god julkänsla.

Bless

Det verkar som om 20- och 30-talets "flappergirls" på allvar kommer och besöker våra garderober inom en snar framtid. Det var på tiden.. Gjorde ett arbete om just dessa på engelskan i gymnasiet och har hållt utkik sedan dess. Jag är ju ingen modeskribent och antagligen har de flesta redan noterat trenden och kanske till och med blivit trött på den. För oss andra som fortfarande känner hur det pirrar i magen vid åsynen av desa vackra skapelser är det bara att hugga in och glida med. Jag satte mig och läste lite på wikipedia om de omtalade flickorna.. Så nu har jag lärt mig lite idag med.

Bless
/Julia 

Jaha, kära vänner, då sitter jag här och ska plita ner något läsvärt. Har ganska nyss kommit hem från en gångrunda med Pauline. Vi bestämde att vi skulle träffas 06.30 eftersom vi hade föreläsning kl. 08.00, men den var inställd. Haha! Tji fick vi. Ska dock träffa min projektgrupp vid 10 så jag kan lika gärna vara uppe. Eller så lägger jag mig och sover en stund till nu. Satt i skolan och pluggade till typ halv elva igår. Galet. Vi var ganska trötta, uppfann en dans som baseras på HTMLs koder: ^superscript och _subscript. Läckert, inte sant? Se bilden nedan. Yeah, yeah.. Nu går jag nog och lägger mig.
Bless.
/Julia

Oh, hello. Nu har jag precis kommit hem från min engelskalektion. Very nice indeed. Idag är dagen då Julia Petersson åker hem till Småland. Men istället för att packa sitter jag här och bloggar. Knäpp. Men det är så trevligt att säga hej till världen där ute. Mamma blev så ruskigt glad att jag skulle komma hem ikväll istället för imorgon så hon tänker ta sin lilla blå, hela vägen upp till Jönköping, för att hämta sin dotter (eller så skickar hon pappa). De är så goa, de där föräldrarna.
Har någon förresten någonsin tänkt på vilka oerhört roliga bakgrundsdansare Carola har i videon till "Fångad av en stormvind"? Haha!

Bless
/Julia

När jag vaknade idag låg jag, som alltid, och mornade mig lite i sängen. Till slut kravlade jag mig upp och gjorde min vanliga morgonrutin; tända lampan, gå på toaletten, fundera på att gå och lägga mig igen men sedan säga till på skarpen att det går inte för sig osv. Allt gick bra tills jag började fundera på vad jag ska ha på mig idag. Det är nämligen så att jag kikar alltid ut genom fönstret för att se vilket väder det är och om folk har tjocka jackor, mössa och halsduk eller bara jacka eller går i bikini (vilket inte har hänt än). Ganska intressant morgonsyssla faktiskt, man behöver inte vara särskilt klipsk heller vilket passar mig alldeles utmärkt på morgonen då det verkar som om en del av mitt IQ knallar iväg på natten och inte kommer tillbaka förän efter lunch någon gång.. I alla fall. Till saken. Idag när jag gjorde mitt dagliga vädertest så möttes jag av det som bilden ovan visar.. Snö! Här! Nu! Helt galet. Tänkte bara dela med mig av det. Nu har ni sett utsikten från mitt fönster med.. Inte illa.

Tjingeling
/Julia

Tjoho! Jag kan inte rå för det men det rycker lite i julpyntsmusklerna när jag tänker på det. Snart kommer gatorna att svämma över av julbelysning och tomtar. Barn kommer virvla omkring med förväntan i ögon och hjärtan, snön ligga vit på gator och torg.. Underbart! Och inom kort är det dags att börja köpa julklappar! Jag börjar alltid fundera långt, långt innan, men det slutar varje år med att jag springer omkring de sista dagarna före doppareda'n med ångest och förtvivlan över att jag inte köpt vad jag borde. Haha! Men det är härligt det med (efteråt).

Hur lång tid är det kvar till julafton nu?

Jaja, nog om jul. Det är ju bara början av november. Inatt drömde jag en jätte konstig dröm om att Pauline, Emelie och jag var på ett tivoli. Vi åkte massa karuseller och jag satt inte fast, livsfarligt! När vi gått från tivolit började de prata om hur illa de tycker om min dialekt! Haha! Taskigt. Det bli lätt så nä man inte kan säja R. Ikväll kommer Jossan förbi. Kul, kul. Ny design på bloggen för övrigt. Kände att det var dags.

A piú tardi
Julia

Hola! Nu är jag tillbaka från en varm och skön solresa på Kanarieöarna. Jakob, Jakobs familj, Jakobs släkt och jag bildade ett härligt gäng i åldrarna 0 till 88 år. Inte illa. Bjuder härmed in er till att kika på små glimtar från resan:

Hahaha! Det var tider det. Jag vet inte om personen på andra sidan dörren vill ge sig till känna. Men hon vet vem hon är och kommer skratta lika mycket som jag. Jag älskar internskämt.

Barn.. Det finns nog inget bättre. Så okonstlade, så ärliga och utan fördommar. Jag har två syskonbarn, och fler på gång. Här är mina ögonstenar.


 

Den eviga fajten. Mac eller PC?





Själv har jag för länge sedan valt sida. Visst känner man igen sig..?

Han kan inte gå nånstans stackarn, vart han vänder sig blixtrar kamrorna. Senast idag fick de honom på tunnelbanan. Det kan inte vara lätt att vara kändis. Jobbiga papparazzi. Han har väl också rätt till ett privatliv!
(För övrigt var Papparazzo namnet på en stor italiensk kändisfotograf. Från det kommer ordet "papparazzi" som egentligen betyder två eller flera Papparazzos men som ofta används för att beskriva kändisfotografer som tar bilder på kändisars privatliv. Nu har ni lärt er nåt idag med alla mina tre trogna läsare.)

Grattis Anne! Nu är du inte liten längre. Tonårstiden är slut, välkommen in i gänget. Haha! Vilken dag det var, festen började med massa god mat och fortsatte med karaoke, s.o.a.p. "this is how we party" och sist men inte minst utgång framåt kvällen. Tjoho!

Idag har jag gjort ännu en blogg. I Textpattern, det var det krångligaste jag gjort, gick efter principen "tänk innanför boxen", inga fria utspel här inte. Jag gjorde vad som stod att man skulle göra. That's it. Och nu kan jag inte ens titta på hur den ser ut.. Vad gick fel? Vet att Emelie (Emelie! Tänk att du sitter där och läser min lilla blogg om mitt lilla liv, vilken glädje..!) sa något om att hennes krånglade lite innan, men hon hade nog löst det tror jag. Kvar blir vi, inte fullt lika tekniska, stående med tappad haka och vet inte alls vad vi ska göra. Surt för oss (anleningen till att jag hela tiden använder mig av ord som "oss" och "vi" är att jag hoppas för mitt liv att jag inte är ensam om problemet.)

Så, nu har jag varit en sväng i självömkans träsk. Det kändes skönt att få lufta ångesten lite. Imorgon bär det av till Stockholm igen. Black Eyed Peas konsert.. Tjoho! Det kommer bli en sån fest. Sen får jag ju träffa mina käre pojkvän med.. Inte illa.

Dags att sova, drömma bekymerslösa drömmar om allt och inget på samma gång och sedan vakna utvilad imorgon, fit for fight inför morgondagens grupparbete.

Bless

Nu sitter jag här på tåget på väg till Norpan igen. De hade tydligen ett erbjudande om gratis internet i en timma. Man skriver "september" som kod och väljer kampanjerbjudande på vilken sorts internet man vill ha. Gratis är gott som man säger i Småland, så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra med mina 60 minuter. Bloggar lite om mitt oerhört intressanta liv tills jag kommer på något vettigare (som att plugga engelska). Har konstaterat ett flertal gånger att jag borde försöka strukturera upp min blogg, skriva om saker som betyder något, vara en förebild för sveriges alla små barn eller upplysa världen om något jag brinner för. Men, jag tycker det är roligt med kläder, musik och design (tjoho så speciellt) och det finns så många sådana bloggare som engagerar sig mycket mer än jag och därför har jag valt att skriva om saker som Kalle och Lisa i Kiruna egentligen inte bryr sig om. Som min blomma i lägenheten, min cykelkorg eller min bästa kompis Anne som förövrigt fyller 20 på lördag. Hurra, hurra, hurra!

Tjingeling alla mina trogna läsare!
Bless

Min kära blomma i fönstret överlevde sommaren(!) och jag vårdar den nu ömt för att den ska klamra sig fast vid livet i höst med.

Jaha. Jaha, jaha jaha. Idag är det onsdag. Klockan 16.00 går bussen till Linköping.. Det är Kalasmottagingen som är veckans stora händelse.. Eller nja, Jakob och ett gäng till skulle nog påstå att fotbollen på lördag slår det. Jag tror nog faktiskt att jag håller med dem, trots mitt svaga intresse för bollsport. För övrigt blir det härligt att åka till Sthlm på fredag och träffa familjerna, det blir en myskväll hos min käre vän med allihop.

Annars flyter livet på som vanligt. Projekten i skolan har satt igång och jag går lydigt på föreläsningar, gruppöten och lektioner. Hösten börjar närma sig.. Man kan känna kylan nypa lite i tårna genom sommarens ballerinaskor. Men jag ger nog inte upp dem förän löven börjar gulna, till min mammas förfäran. Men man ska ju svettas in sommaren och frysa in vintern. Idag skulle det visserligen kunnat vara sommar, himlen är klarblå, löven gröna och marken torr. Men kläderna på  människorna som går förbi nere på gatan avslöjar en viss kyla i luften. Jag tycker om den tidiga hösten.. Den där känslan som infinner sig när man för första gången tar på sin basker och halstuk, rotar fram tjocka strumpbyxor i garderobens innersta hörn eller när man till sin stora förvåning (händer varje år) märker att alla träd skiftar i gult/rött.. Mmm..

Nähä, dags för lunch.
Bless
Julia